Så arbetar Djurens Rätt för hönorna:

• Informerar allmänheten om situationen för djuren och hur ägg produceras i Sverige, som i kampanjen Släpp burarna. 
• Driver sedan flera år tillbaka ett omfattande företagsarbete för att fler företag ska göra burägg till historia, i Sverige och världen. Arbetet sker strategiskt genom koalitionen Open Wing Alliance. 
• Sätter press på politiker och myndigheter att förändra lagarna som påverkar hönor och tuppkycklingar, som med medborgarinitiativet End the Cage Age.
• Driver inspirationssajten Välj Vego som ska göra det lättare för fler att välja bort ägg.

Trånga burar

Av hönorna i Sverige levde ungefär 1 procent, motsvarande omkring 100 000 hönor, i burar år 2024.(1) Antalet har minskat varje år tack vare Djurens Rätts arbete, men det finns ännu inget förbud i lagstiftningen. 

Det får vara upp till 16 hönor i svenska burar och ytan per höna är minst 600 kvadratcentimeter.(2) Det är mindre yta än ett A4-ark. Det begränsade utrymmet gör att hönsen inte kan flyga, och det är för trångt för att de ska kunna sträcka på benen och vingarna, eller ens burra upp fjädrarna. Hönor behöver betydligt större utrymme än burarna medger för att utföra många viktiga beteenden, som att putsa sig.(3, 4) 

Inredningen i burarna fyller inte heller sin funktion. Forskning har visat att många hönor aldrig besöker det bristfälliga ströbad de får.(5) Det kan bero på att hönan knappt får plats att göra sitt sandbadebeteende i ströbadet och att de annars brukar sandbada i grupp. I Sverige är det även tillåtet att endast ge tillgång till ströbadet fem timmar per dygn.(2) Det "rede" som erbjuds är ett sluttande gallergolv utan bäddmaterial. Sittpinnarna är nära golvet och uppfattas antagligen inte av hönorna som den upphöjda sovplats de behöver.(6)

Storskalig industri

Nästan all produktion av ägg i Sverige sker på storskaliga äggfabriker. Av de hönor som inte hålls i bur hålls de flesta "frigående inomhus" i grupper på tusentals eller till och med tiotusentals hönor.(1) Detta står i motsats mot att höns i naturligt sammansatta flockar är sällan fler än 20–30 individer.(7) De stora gruppstorlekarna i äggfabrikerna innebär att hönorna utsätts för en social situation som de inte är anpassade för. Det leder till onormala beteenden som till exempel fjäderplockning och kannibalism. Det är beteenden som även förekommer i allvarlig grad i burarna, på grund av sysslolöshet.(8)

Det blir ofta en väldigt hög ammoniakhalt och dålig luftkvalitet i de stora hallarna. Det har gjort att högre nivåer av ammoniak tillåts enligt lagstiftning i vissa frigående system,(2) eftersom fabrikerna inte klarar av att nå lägre nivåer.