Camillas krönika: Vi får inte tystna

Camilla Bergvall. Foto: Jacob Grange

Ännu fler skandalbilder från svenska kycklingfabriker. Ännu fler bortförklaringar från lobbyorganisationer. Att djurplågeriet i djurfabrikerna är systematiskt har aldrig varit tydligare. 60 % av de ofta föranmälda inspektionerna från länsstyrelserna förra året visade brister. Turbokycklingarna ska nå så kallad slaktvikt inom en månad och tvingas därför växa så snabbt att de får ont. Deras liv är så korta eftersom vi inte föder upp dem för att de ska få leva, utan för att de ska dö.

Redan år 1962 skrev den amerikanska biologen Rachel Carson boken Tyst Vår som handlade om hur bekämpningsmedel bidrog till att fåglar och insekter dog. Hon varnade för att våren skulle bli helt tyst, helt utan fågelkvitter och insektssurr, om vi fortsatte den oroväckande utvecklingen i livsmedelsproduktionen. Men bekämpningsmedel var inte den enda anledningen till att våren tystnade. Samtidigt började djuren stängas in i djurfabriker. Syns du inte, finns du inte? Kycklingindustrin vill gärna tro det. När Aftonbladet åker till den fabrik där de senaste skandalbilderna är tagna blir de inte ens insläppta.

Två år efter Tyst Vår skrev djurskyddspionjären Ruth Harrison boken Animal Machines om djurfabrikernas uppkomst och hur djur allt mer började ses som maskiner, snarare än kännande varelser. Det var många som tidigt varnade för djurfabrikernas framfart, hur de blev större och större samtidigt som köttet blev billigare och billigare. Men det var få som lyssnade. Deras röster tystades då, men idag vet vi att de hade rätt. Tänk om vi hade lyssnat, så mycket lidande vi hade kunnat förhindra.

Men för de enorma vinstdrivande företag som växte fram räckte det inte med att föda upp och döda fler djur, varje djur skulle med alla medel möjliga ge mer klirr i kassan. För att få mer kött från varje enskilt djur började man avla hårdare, framförallt på kycklingar. Idag växer turbokycklingarna så fort att de får ont och knappt kan stå på sina egna ben. Naturligt, tycker branschen. Djuren får inte leva innan de dör, de bara existerar, skrev Ruth Harrison.

Det är inte bara köttet som blivit billigare, djurens liv har också sjunkit i värde. En nollvision mot döda och skadade kycklingar är omöjlig, förklarar branschen. På tio år görs bara tre kontroller på den aktuella kycklingfabriken, det anses vara många av Länsstyrelsen själva. Kontroller är dyra. Djurens liv är billiga.

År 2019 rapporterade The Economist att antalet kycklingar i djurfabriker världen över nu är fler än om du räknar alla andra fåglar på planeten tillsammans. Samtidigt som antalet instängda turbokycklingar ökar, så fortsätter de vilda fåglarna att minska i antal. Snart är inte bara våren tyst, utan hela året. Men vi som står på djurens sida får aldrig tystna.

Djurens Rätt har under året gjort över femtio anmälningar om brott i djurfabrikerna och nu måste rättsväsendet se till att de lagar som ska skydda djur inte bara är tomma ord. Vi kommer att fortsätta informera politiker, näringsliv och konsumenter om hur verkligheten ser ut i djurfabrikerna. Vi kommer aldrig att tystna och vi kommer alltid att stå på djurens sida. Jag hoppas att du vill stå med oss. För djurens skull.

Camilla Bergvall

camilla.bergvall@djurensratt.se

Organisation

Djurens Rätt arbetar globalt för att göra skillnad för de djur som är flest och har det sämst. Det har vi gjort sedan 1882. Med våra målinriktade kampanjer, företagssamarbeten och politiskt påverkansarbete är vi en av världens ledande djurrätts- och djurskyddsorganisationer, med fler än 50 000 medlemmar i Sverige.

Camilla Bergvall

Här kan du läsa mer om Djurens Rätts riksordförande Camilla Bergvall.

Krönika

Här kan du läsa mer om de krönikor Djurens Rätt har skrivit.

Djurplågeriet måste få ett slut! Stöd Djurens Rätts arbete för en framtid utan djurfabriker.

Bli medlem

Kärringen MOT strömmen

Foto: Sara Arnald

I somras lyssnade tre miljoner svenskar på årets sommarpratare, och Mian Lodalen valde att prata om det där som ingen riktigt vill tänka på. Den här gången ser det ut som att hon prickade rätt.

Mian Lodalen har varit med länge nu. Googlar du ”riksflata” är det träffar på Mian du får, när hon började ställa sig på barrikaderna klassades homosexualitet fortfarande som mental rubbning. I sitt sommarprat kallade hon solidariteten ”ett pansar mot förtvivlan och hopplöshet”, och uppmanade lyssnarna att organisera sig. Att kämpa tillsammans är det mest meningsfulla hon upplevt, ända sedan hon som tonåring ockuperade den gamla brandstationen i Jönköping som därmed blev efterlängtat kulturhus i stället för turistflopp.

I mars 1982 hoppade Mian in i en sketen buss med andra Djurens Rätt-aktivister och skumpade till norska Ålesund för att spela gatuteater mot klubbningen av sälar. Det slutade för övrigt med en nära döden-upplevelse – motdemonstranter hivade hinkar med vatten över dem, gruppen flydde och den stressade busschauffören backade så bakhjulen balanserade på kajens kant. Kamp lönar sig och skam den som ger sig, numera är det förbjudet att handla sälprodukter i EU. Och det var på vägen hem från Ålesund som Mian slutade äta kött.

– Det är en massa grejer jag inte kommer vara stolt över i mitt liv, men jag är jävligt glad att jag slutade äta djur. Men det är också det bästa jag gjort för mig själv. Det har skapat ett lugn, att jag i alla fall inte är en del av detta barbari. Jag sover bättre om nätterna helt enkelt.

Detta är ett utdrag ur en intervju med Mian Lodalen från en artikel i Tidningen Djurens Rätt nr. 3/2022.

Josefin Strang

Tidning

Tidningen Djurens Rätt är Djurens Rätts medlemstidning och Nordens största tidning om djurrätt och djurskydd. Tidningen har en upplaga på omkring 43 000 exemplar och kommer ut med fyra nummer per år. Tidningen har getts ut under samma namn sedan 1909 (första numret gavs ut 1902 under namnet Medlemsbladet).

Krönika

Här kan du läsa mer om de krönikor Djurens Rätt har skrivit.

Som medlem i Djurens Rätt får du fyra nummer av Tidningen Djurens Rätt i brevlådan eller inkorgen varje år.

Bli medlem i Djurens Rätt idag

Camillas krönika: Valet är ditt!

Camilla Bergvall. Foto: Jacob Grange

Den 11 september är det riksdagsval, det har väl knappast undgått någon. Torgskyltarna har dragits fram från dammiga förråd och marknadsföringsbudgeten i sociala medier glöder. Men få valbudskap handlar om det som 39 % av befolkningen tycker är viktigt vid val av parti - nämligen djuren. Trots allmänhetens breda engagemang står djurens liv och död inte på agendan i kommande partiledardebatter.

Därför har Djurens Rätt, precis som tidigare vallår, granskat partiernas arbete och ställningstagande i djurskyddsfrågor för att underlätta för dig som väljare. Vi vet att vi är många som bryr oss om de här frågorna även om det sällan får utrymme i media.

Jag blev både positivt överraskad och besviken över resultatet av vår granskning. Ett parti har antagit ett ambitiöst djurpolitiskt program medan ett annat till och med hamnar på minus eftersom de verkat för försämringar av djurskyddet under mandatperioden.

Vad jag också slås av är att många av partierna och dess företrädare är i ofas med sina väljare. Endast 3 av 8 riksdagspartier svarar att de under nästa mandatperiod kommer verka för en avveckling av pälsdjursfarmning, medan 8 av 10 väljare vill se farmerna avvecklade. I brist på intresse i riksdagen vänder vi nu oss till EU med medborgarinitiativet Fur Free Europe, du har väl skrivit under för pälsdjuren?

Mer glädjande är dock att samtliga riksdagspartier har agerat för minskad användning av djurförsök under åren som gått, om än i olika utsträckning. De flesta svarade också att de kommande mandatperiod ska verka för att Sverige ska anta en handlingsplan för utfasning av djurförsök och för ökade statliga anslag till alternativa metoder. Kanske är det i denna fråga det kommer röra på sig mest under kommande mandatperiod? Det vore verkligen på tiden.

Vad som också vore på tiden är att politiker skrotar de undvikande försvarstalen om att inte vilja påverka vad människor äter. Det säger sig själv att det inte går att påstå att man är neutral i frågan om vad folk ställer på middagsbordet när det samtidigt pumpas in miljontals kronor i subventioner till djurfabrikerna. Rättvisa konkurrensvillkor är det minsta vi kan begära för den växtbaserade sektorn, det håller dessutom 6 av 10 svenskar med om. För att bygga en hållbar värld där djur respekteras som kännande individer så måste fler välja vego och djurfabrikerna behöver monteras ned.

Politikerna har makten att förändra livet för miljontals djur. Med vår granskning hoppas vi kunna hjälpa dig som bryr dig om djur att få en tydligare bild av var partierna står. Politikerna har makten att besluta, men du har makten att välja dem. När jag röstar i september så gör jag det för djuren.

Ta del av Djurens Rätts partigranskning inför valet här.

Camilla Bergvall

camilla.bergvall@djurensratt.se

Organisation

Djurens Rätt arbetar globalt för att göra skillnad för de djur som är flest och har det sämst. Det har vi gjort sedan 1882. Med våra målinriktade kampanjer, företagssamarbeten och politiskt påverkansarbete är vi en av världens ledande djurrätts- och djurskyddsorganisationer, med fler än 50 000 medlemmar i Sverige.

Camilla Bergvall

Här kan du läsa mer om Djurens Rätts riksordförande Camilla Bergvall.

Krönika

Här kan du läsa mer om de krönikor Djurens Rätt har skrivit.

Hjälp oss att fortsätta göra skillnad för de djur som är flest och har det sämst.

Bli månadsgivare idag

Camillas årskrönika: Ett framgångsrikt år för djuren - men än står djurfabrikerna kvar

Foto: Jacob Grange

År 2021 har på många sätt varit ett väldigt bra år för djuren. Djurens Rätts arbete har nått många framgångar som långsiktigt kommer att påverka miljontals djur. Att vårt arbete ger resultat är tack vare dig. Du som är medlem, skänker gåvor och som lägger din dyrbara tid på att engagera dig för djuren. Varenda en av er behövs för att vi ska vara en stark röst för alla de djur som är flest och har det sämst. Stort tack för att du står på djurens sida!

Även detta år har präglats av covid-19, både när det gäller hur vi kunnat arbeta men också gällande vilka frågor som hamnat i fokus. Framför allt har minkarnas situation kopplat till smittspridningen varit fortsatt aktuell. Under året rådde avelsförbud, men spridningen av SARS-CoV-2 på minkfarmerna fortsatte trots detta. Genom både nationella och internationella påtryckningar försökte vi få den svenska regeringen att agera och besluta om en permanent avveckling. I mitten av mars kom beskedet att Liberalerna nu ställer sig bakom en avveckling av minkfarmerna, däremot röstade Socialdemokraterna mot att arbeta för ett förbud på sin kongress i november. Det ska dock sägas att det bara saknades drygt 20 röster för att förslaget skulle gått i mål, så det är ett fortsatt splittrat S i frågan om minkfarmerna. I november kom också beskedet att avelsförbudet hävs och att minkar får lov att födas upp för sin päls igen nästa år. Här finns med andra ord en del kvar att arbeta för, men på grund av avelsförbudet är nu antalet minkfarmer nere på drygt 25 till antalet, vilket är en stor förändring.

Under våren flyttade vi fram positionerna internationellt med kampanjen End the Cage Age som vill se ett slut på burhållningen i hela EU. Det är helt fantastiskt att ett medborgarinitiativ vi arbetat med i fler år nu nått det hela vägen. EU-parlamentet gav sitt stöd och EU-kommissionen lovade att lagstiftning ska införas för att få bort alla burar i djurfabrikerna. En fantastiskt viktig seger som påverkar livet för omkring 300 miljoner djur årligen. I Sverige är antalet hönor som hålls i burar numera rekordlågt efter Djurens Rätts intensiva arbete med att få företag att ta större ansvar när många politiker har stuckit huvudet i sanden.

Något som dessvärre präglat även detta år är skandalerna i djurfabrikerna. Fruktansvärda förhållanden har rapporterats om från slakterier och transporter, vilket ledde till att ett stort antal kommuner sa nej till kyckling från Kronfågel efter rundringning från oss och media. Vårt mål om att köttkonsumtionen ska halveras till 2030 är inom räckhåll och skulle göra stor skillnad i arbetet med att montera ned de ohållbara djurfabrikerna.

Vi har också nått stora framgångar i arbetet för att plågsamma djurförsök ska fasas ut och djurfri forskning främjas. En fråga Djurens Rätt arbetat intensivt med ända sedan 1882. Nu har samtalet, både i Sverige och internationellt, äntligen börjat handla om hur vi ska fasa ut djurförsöken, istället för om vi ska göra det. Det är ett otroligt viktigt paradigmskifte i samtalen om djurfri forskning. Bakom det här skiftet ligger otaliga timmars hårt arbete under många år från Djurens Rätt. Det märks inte alltid när de politiska besluten väl fattas, men vi vet att vår opinionsbildning och politiska påtryckningar gör skillnad. Nästa steg blir att se till att både nationella och internationella handlingsplaner blir så effektiva för djuren som möjligt och att de ekonomiska satsningar som behövs också blir verklighet.

Det här året har varit ännu ett år av skandaler i djurfabrikerna, men också av framgångar och framflyttade positioner i arbetet för djuren. Jag är med andra ord hoppfull inför nästa år, nu när vi äntligen slipper att argumentera för att förändring behövs utan istället kan diskutera hur det ska gå till. Det kommer göra stor skillnad för många djur när vi kan fokusera på lösningarna. Djurens Rätts arbete är möjligt för att vi är många. Ju fler vi är, ju starkare röst för djuren. När vi tillsammans kämpar för en värld där djur respekteras som kännande individer med rätt till sina egna liv, då kan vi flytta berg. Och montera ned djurfabriker.

Camilla Bergvall

camilla.bergvall@djurensratt.se

Organisation

Djurens Rätt arbetar globalt för att göra skillnad för de djur som är flest och har det sämst. Det har vi gjort sedan 1882. Med våra målinriktade kampanjer, företagssamarbeten och politiskt påverkansarbete är vi en av världens ledande djurrätts- och djurskyddsorganisationer, med fler än 50 000 medlemmar i Sverige.

EU

Här kan du läsa mer om det arbetet som Djurens Rätt arbetar med på EU-nivå.

Krönika

Här kan du läsa mer om de krönikor Djurens Rätt har skrivit.

Mink

Här kan du läsa mer om minkar.

Djurfri forskning

Här kan du läsa mer om arbete för att främja djurfri forskning.

Kycklingar

Här kan du läsa mer om Djurens Rätts arbete för kycklingarna.

Tack vare ditt stöd så kan vi tillsammans hjälpas åt att montera ned djurfabrikerna.

Bli medlem i Djurens Rätt

Camillas krönika: Hon varnade om djurfabrikerna för 100 år sedan

Djurfabrikerna har inte alltid funnits. Det är viktigt att komma ihåg när de idag känns som en absurd men normal del av vår livsmedelsproduktion. En som såg djurfabrikerna växa fram och varnade för dess konsekvenser var Nanny Palmkvist. Men istället för att bli lyssnad på blev hon motarbetad och stämplad som galen.

Nanny Palmkvist föddes år 1862 i en ganska vanlig bondefamilj i södra Sverige. Hennes pappa var mjölnare och jobbade sig snart upp till att hantera en egen kvarn, vid en stor gård utanför Landskrona. På just den gården var man tidig med att industrialisera mjölkproduktionen. De gick från att ha ett fåtal kor till 300 på bara några år och maskiner började användas i processen. Innan industrialiseringen sågs färsk komjölk främst som en råvara att ge till små barn och sjuka, men blev med maskinernas hjälp det en bredare produkt. Nanny såg med andra ord mjölkindustrins industrialisering på nära håll. Redan som ung valde hon dessutom att bli vegetarian efter att ha sett en höna nackas.

Nanny utbildade sig till lärarinna och jobbade i närmare trettio år i den svenska folkskolan. Här hade hon mycket tankar om hur undervisningen behövde utvecklas. Hon föreslog samundervisning oavsett ekonomiska resurser och kön, ville att skolan skulle separeras från kyrkan och att undervisningen skulle ske nära naturen. Men hon hade också synpunkter på hemkunskapen, främst för att den innehöll så mycket animaliska produkter.

“Jag fruktar att sysslandet med dödade djur, djur, som barnen i ett annat sammanhang funnit vackra, djur som barnen lärt sig hålla av, styckandet av deras kroppar i filéter, bogar, stekar, kalops o.s.v. vill verka vid så unga år icke endast vidrigt utan i hög grad störande, förråande på barnasinnet och barnets uppfattning, samt motverka en etisk uppfostran.”

Även idag diskuteras den kognitiva dissonans som det innebär att å ena sidan lära barn att älska djur och å andra sidan lära dem att äta dem. Kiosker med korv med bröd ställs påpassligt bredvid inhägnader med grisar på djurparker. Behöver jag skriva att Nanny inte fick något gehör för sina synpunkter 80 år innan vegovågen forsade in över Sverige?

Efter att Nanny gått i pension från läraryrket köpte hon en gård utanför Helsingborg där hon ville bygga upp en ny form av samhälle, som skulle leva i samklang med naturen. Hon skaffade snart också en ko som hon döpte till Kusse Musse och som fick dela vardagen med henne och hennes fosterdotter Maj på gården som hon kallade Högatoft. Kusse Musse står aldrig uppbunden eller är inlåst, utan strövar lika fritt som människorna runt i bygden:

“Det var min avsikt att göra praktiska försök för en naturligare behandling av husdjuren på Högatoft”.

Redan tjugo år tidigare, 1905, var Nanny med och startat upp en lokal djurskyddsförening i Helsingborg. Hon menade att det ingår i samhällets uppgifter att sprida kunskaper om “djurens lika rätt med människan till frihet och liv”. Hon ansåg dessutom att “husdjursskötseln av idag är den svåraste art av djurplågeri såsom fullständigt i strid med djurets naturliga levnadssätt”. Detta ville hon förändra och utforskade flera alternativa sätt på sin gård.

Men det är inte helt enkelt. Grannarna i bygden är inte överförtjusta i idén om en helt frigående ko. Ibland besöker Kusse Musse deras beteshagar och grannarna börjar kräva ersättning för nertrampad klöver och “ett hopp in i en havreåker”. Småsint, kan tyckas, men de uppskattar inte Nannys nya idéer om djurhållning och vegetarisk mat. Hon ses som en galen tant från stan med tokiga idéer.

Men Nannys idéer var väl genomtänkta. Hennes erfarenheter från uppväxten hade präglat henne starkt och hon hävdade bestämt att mjölk från djur som stått bundna sju månader om året omöjligt kan vara bra att dricka. Hon menade även att den onaturliga uppdrivning av mjölkproduktionen, som nästan rent industriellt bedrevs i Skåne, var skadlig för både djur och människor:

“En ko kan ge en 10–15 liter om dygnet. Om man med allehanda konstlade medel driver upp det till 20–30 liter per dygn så måste detta innebära ett djurplågeri och denna mjölk borde icke få användas till människoföda.”

Hon vände sig också emot att kalvarna togs ifrån korna vid födseln för att mjölken skulle kunna gå till människor istället och kallar det oförsvarbart. Ett förfarande som fortfarande är praxis i mjölkindustrin idag. Hon skräder inte med orden, det gjorde hon sällan:

“Här salubjudes denna ruttna mjölk från fängslade djur. Det är ej endast mord. Det är något mer.”

Hon föreslog istället att människor borde äta mer grönsaker, potatis tre gånger om dagen, men också andra rotfrukter, baljväxter, grönsaker och frukt:

“Människan är och förblir dock växtätare. Och förbrytelser mot naturen straffar sig.”

Förbrytelser mot naturen straffar sig, skrev Nanny och jag kan inte låta bli att tänka på det senaste två årens pandemi. Ledande experter menar att en av de största epidemiologiska riskfaktorerna är just den industriella uppfödningen av djur. Men ändå låter vi det fortsätta. Nanny Palmkvist såg djurfabrikerna växa fram och varnade, men blev klassad som galen. Nu vet vi att hon hade rätt och det är lätt att vara efterklok. Men djurfabrikerna har inte alltid funnits och behöver därmed inte heller fortsätta finnas. Nu är det dags att agera därefter. Det är dags att montera ner djurfabrikerna, vi kan inte vänta i hundra år till.

Källa: Att arbeta för en idé är att leva - en biografi om Nanny Palmkvist (2020)

Camilla Bergvall

camilla.bergvall@djurensratt.se

Organisation

Djurens Rätt arbetar globalt för att göra skillnad för de djur som är flest och har det sämst. Det har vi gjort sedan 1882. Med våra målinriktade kampanjer, företagssamarbeten och politiskt påverkansarbete är vi en av världens ledande djurrätts- och djurskyddsorganisationer, med fler än 50 000 medlemmar i Sverige.

Historia

Här kan du läsa mer om det som rör Djurens Rätts historia.

Camilla Bergvall

Här kan du läsa mer om Djurens Rätts riksordförande Camilla Bergvall.

Krönika

Här kan du läsa mer om de krönikor Djurens Rätt har skrivit.

Krönika

Senaste nyheterna