Dags för kosläpp - ett förskönande jippo från mjölkindustrin

Den svenska betesrätten används flitigt i marknadsföring av mejeriprodukter men är samtidigt starkt ifrågasatt från delar av branschen själv och omfattar långt ifrån alla djur i mjölkfabrikerna.

– Att djur ska få vistas ute och bete sig naturligt är självklart för många, det visar inte minst det stora intresset kring kosläppen. Vad som inte visas upp är de allvarliga brister som finns i mjölkfabrikerna. Jag tänker på alla de djur som hålls instängda året om, på alla kor och kalvar som skiljs åt strax efter födseln och inte minst på aveln för hög mjölkproduktion som leder till stort lidande för korna, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens Rätt.

Betesrätten ifrågasatt från både bransch och politiskt håll

Samtidigt som det görs stora jippon av kosläppen lobbar delar av mjölkindustrin för att betesrätten för kor ska försämras eller slopas helt. Som Djurens Rätt tidigare rapporterat om driver delar av mjölkindustrin och en minoritet av politiker återkommande på för att ta bort eller försämra kornas rätt att få komma ut på bete. Under hösten 2020 tog LRFs riksförbundsstämma beslut om att LRF ska verka för att beteslagstiftningen görs mer flexibel. Vilket i det här fallet betyder att de ska verka för att kor som hålls i lösdrift inomhus (vilket de flesta kor i Sverige gör), bör undantas från beteskravet.

Kornas möjligheter till naturligt beteende är starkt begränsade inomhus, också i så kallade lösdriftssystem. Möjligheter till rörelse och sociala interaktioner är helt andra på bete än inomhus i lösdriftstallar, som många gånger har hårda och hala golv. Betet är positivt för kornas ben- och klövhälsa. Den ökade rörligheten på bete är förknippad med bättre hälsa och dessutom kan kor på bete beta färskt gräs.

Var är alla kalvar?

För att korna ska producera mjölk måste de föda kalvar. Därför insemineras korna (utsätts för konstgjord befruktning) ungefär en gång per år. Vanligtvis ser vi inte kalvar sida vid sida med sina mammor på kosläppen. Det beror på att det vanliga i mjölkfabrikerna är att skilja ko och kalv från varandra kort efter födseln. Det är praxis inom både konventionell och ekologisk mjölkindustri. Tidig separation är och har varit det traditionella sättet, trots att det länge varit känt att både kon och kalven stressas av separationen. Att inte få vara tillsammans strider mot deras naturliga beteende. Den naturliga tiden för avvänjning (då kalven slutar dia) är då kalven är omkring ett halvt till ett år.

Tjurarna i mjölkfabrikerna får inte komma ut på bete

Mer än hälften av det svenska nötköttet kommer från djur i mjölkindustrin. Korna slaktas när de inte ses som lönsamma i mjölkproduktionen längre och deras tjurkalvar föds upp för köttets skull. Enligt svensk djurskyddslagstiftning har kor, kvigor och stutar (kastrerade handjur) rätt till utevistelse under 2-4 månader. Betesrätten omfattar inte kalvar yngre än sex månader eller tjurar. I SLU-rapporten “Ungtjurar på stall – kartläggning av omfattning och potential för naturvård” konstateras att en fjärdedel av allt svenskt nötkött kommer från djur som aldrig fått beta under sin livstid. Av handjuren får 48,2 procent aldrig komma ut på bete. Alla de är handjur i mjölkindustrin.

Djurens Rätt vill se:

• En värnad och stärkt betesrätt. Alla nötdjur bör få rätt till utevistelse och bete.
• Ett slut på tidig separation av kor och kalvar. Kor och kalvar ska få vara tillsammans fram till den naturliga tiden för avvänjning.
• En utökad och stärkt djurskyddslagstiftning på EU-nivå. EUs djurskyddslagstiftning behöver utökas så att den också omfattar korna i mjölkindustrin och rätt till utevistelse och bete.