Det dödliga viruset på minkfarmerna

Aleutian Mink Disease Virus (AMDV) ger allvarliga sjukdomssymtom hos minkar och andra mårddjur, så kallad plasmacytos. Minkvalpar får en stark infektion i lungorna av viruset, vilket ofta leder till döden. Hos vuxna minkar inflammeras och förstörs blodkärl av smittan, som också påverkar njurfunktionen och immunförsvaret. Dräktiga minkhonor får normalt missfall om de blir smittade. Inget vaccin för minkar finns för just den här sjukdomen. De sjuka minkarna avlivas generellt. 

De senaste 15 åren har risker för människor börjat diskuteras bland forskare, särskilt i samband med spridning av viruset hos minkar. I en studie från 2009 kom forskare fram till att två danska arbetare på minkfarmer fått allvarliga symptom på sjukdom som till slut ledde till döden, och att orsaken troligtvis har med minkviruset AMDV att göra.

Minst två fall i Danmark hos människor

I Danmark har hittills minst två mänskliga fall upptäckts och rapporterats om. En arbetare på en minkfarm utvecklade fotsår och fönstertittarsjuka (cirkulationsproblem i benen) efter att ha jobbat på en farm där minkar varit sjuka med AMDV. Arbetaren var då bara 22 år gammal och var allvarligt sjuk fram till 40 års ålder då hen dog. Arbetaren hade antikroppar mot AMDV som kunde kopplas till sjukdom hos minkarna.

Den andra arbetaren blev inlagd på sjukhus vid 54 års ålder, efter att ha arbetat med sjuka minkar i två år. Njurarna var då kraftigt inflammerade och hen fick leva med sin kroniska njursjukdom med behandling resten av livet. Arbetaren dog vid 63 års ålder med allvarliga symptom som inte gick att behandla, och hade då antikroppar mot viruset.

Båda arbetarna hade liknande symptom som minkar får av viruset, vilket stärker misstanken om att viruset påverkar människor med nära kontakt med sjuka minkar.  

Sveriges minkfarmer tillåter smitta

År 2010 provtogs ett antal vilda minkar i Sverige där hela 46 % visade sig bära på viruset, med eller utan symptom. Det är fortfarande oklart om viruset sprids från de vilda djuren till de på minkfarmer eller tvärtom, men det fanns en tendens för att det fanns mer smitta hos vilda minkar i farmtäta områden. År 2009 var enbart 12 % av minkar i fångenskap på farmer helt fria från viruset. År 2014 beskrevs Sveriges strategi, av branschorganisationen Svensk Mink, med att minkfarmerna tillåter lite smitta hela tiden för att undvika stora utbrott. I Danmark drabbades ett stort antal farmer samtidigt under det året med massavlivningar som följd. Precis som under coronapandemin.

Enligt Naturvårdsverket är viruset en risk från vilda minkar i Sverige, både för människor och andra djur. 

Utredning i Sverige pågår

Regeringen har under året gett i uppdrag till Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt att utreda riskerna med smittspridning mellan djur och människor i Sverige. Djurens Rätt anser att riskerna med minkfarmer är viktiga att ta hänsyn till.

– Minkfarmer är naturliga reservoarer för smitta på grund av den bristfälliga djurhållningen. Smitta som riskerar att mutera och bli värre ju oftare djur blir sjuka. Det är hög tid för en avveckling av minkfarmerna. Både för deras och för vår hälsas skull, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens Rätt.

Djurens Rätt är inte ensamma med att föreslå en avveckling av minkfarmer av smittskydds- och djurskyddsskäl. Andra exempel är Sveriges Veterinärförbund och flera lantbrukare.

 

Läs mer om risken för fågelinfluensa-mutationer på minkfarmer.

Vetenskapliga källor:

1. Jepsen J.R. m.fl. (2009) Aleutian mink disease virus and humans. Emerging infectious diseases 15(12): 2040.
2. Karimi K. m.fl. (2021) Detection of selection signatures for response to Aleutian mink disease virus infection in American mink. Scientific reports 11(1): 1–13.
3. Tjernström M. (2010) Plasmacytos (Aleutian disease) hos vild mink i Sverige. Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet.