En sann försöksdjurhjälte går i pension
Stina Oredsson började redan på 80-talet kämpa för att få slut på det onödiga lidandet inom forskningen. Under sin forskarkarriär har hon utvecklat avancerade modeller för att odla cancerceller som efterliknar cancer i människokroppen, hon har hittat ett alternativ till fetalt kalvserum och undervisat studenter i konsten att forska på celler utan att använda produkter från djur.
Stina gör nu sitt sista år som professor på Biologiska institutionen vid Lunds universitet. Men slagit av på takten verkar hon inte ha gjort. Bara i år har Stina, förutom sin ordinarie forskning och undervisning, tillsammans med Djurens rätt deltagit i ett riksdagsseminarium för politiker, förekommit i 3R-centrets publikationsserie och anordnat en workshop om forskning på celler tillsammans med Sveriges 3R-center. Det är tydligt att engagemanget för djuren fortfarande finns där.
Men det är inte bara ett brinnande intresse för djuretiska frågor som fått Stina att fokusera på forskning med cellmodeller utan att använda animaliska produkter. Enligt Stina har det också en fråga om vetenskaplig kvalitét. Att hitta den bästa forskningsmetoden handlar ofta om att lämna förlegade djurförsök bakom sig.
Vi har frågat Stina vad hon anser att forskningen kan göra redan idag för att minska antalet djur som används i djurförsök. På den frågan svarar hon så här:
"Först måste vi definiera vad som menas med djurförsök. För mig är djurförsök alla metoder som använder djurderiverade produkter dvs cellodling och förstås försök där man använder djur direkt.
Vi börjar med cellodling. Jag anser det är varje forskares skyldighet att fundera på varför man använder djurderiverade produkter i sina cellodlingsmedier/cellodlingssystem. Några exempel nedan som skulle reducera antal djur som används för forskning väsentligt!
Fetalt kalvserum. Vi lever 2022 med avancerade forskning men fortsätter använda djurderiverade produkter från 1950-talet. Vi vet att det finns både vetenskapliga och etiska problem med dessa produkter. Varför tänker så få forskare djurproduktsfritt? Varför tänker man inte experimentella system som efterliknar den organism man vill studera? Varje år dödas ca 2 miljoner kalvfoster på ett etiskt oacceptabelt sätt genom hjärtpunktion dvs en nål sticks in i det levande fostrets hjärta och det dör långsamt medan blodet töms genom dess hjärtslag. En del foster är nästa fullgångna dvs inom ett par timmar skulle de vara födda och skutta runt. Lidandet för 2 miljoner kalvfoster skulle elimineras om forskare börjar tänka 2022 i sina cellodlingsförsök. Det är för mig en gåta varför forskare 2022 kan ta celler från tex en mus och odla dem i medium med fetalt kalvserum. Det är så vetenskapligt fel och det inte heller ok att ta mänskliga celler och så ut dem i medium med fetalt kalvserum. Cellerna hamnar i en fostermiljö full med faktorer för kalvfostrets tillväxt och som inte alls avspeglar den miljö cellerna kom ifrån. Jag önskar forskare börjar tänka och inte bara rusar fram i sin forskning. Alla forskare borde stanna upp och börja tänka på odlingsmedier som överensstämmer med den fysiologiska situation man vill studera! Alla forskare borde avsätta tid och resurser att hjälpa till att ta fram relevanta kunskapsbaserade cellodlingsmedier för högkvalitativ forskning!
Matrigel är en produkt som isoleras från en mustumör. Jag har inte hittat information om hur många möss som inokuleras med denna tumör så att forskare får sin matrigel. Matrigel är en extracellulär produkt som får celler att växa där de egentligen inte trivs. Är det inte bättre 2022 att ta reda på hur man kan få celler att överleva i en fysiologiskt korrekt miljö och inte i en miljö med musprodukter? Speciellt som de flesta som använder matrigel jobbar med humana celler. En annan produkt som forskare änvänder flitigt är kollagen från råttor. Det går att använda mänskligt kollagen och an jobbar med humana celler.
Antikroppar producerade i djur. Här pågår en hel del forskning för att producera antikroppar utan att använda djur och man har kommit en bra bit på vägen genom att använda celler i kultur istället. Vet dock inte om de använder serum från djur.
Direkt användning av djur i försök. Antal djurförsök som används för testning av nya substanser för behandling av olika sjukdomar kan minskas signifikant med smarta cellförsök. När det gäller tex studier på nya potentiella anticancersubstanser så görs ofta olika tester på cancerceller som växer i kultur utanför kroppen och man verifierar substansens effekt i just de celler man studerar. Därefter avslutar man försöket genom att spruta in substansen i vanligtvis möss som inokulerats med de cancerceller man studerat i kultur. Ofta används matrigel för att de humana cancercellerna ska överleva. En ”lyckad” substans leder till att tumören inte växer lika fort i den behandlade musen jämfört med en mus som ej behandlas. Det finns inga bra sätt att studera bieffekter på olika normala celler. Det finns ett stort mörkertal på hur många möss som har fått lida genom sådana här försök som ändå inte leder någon annan än till att forskaren får en publikation. Vi vet att huvudorsakerna till att nya substanser stoppas i kliniska studier beror på att de har giftig påverkan på bland annat hjärtceller, leverceller, njurceller och nervceller som inte upptäckts i prekliniska försök. Det borde vara obligatoriskt att undersöka hur substanser påverkar dessa typer av celler i cellkultur innan man får göra djurförsök (se figuren)! Det skulle leda till en minskning av antalet onödiga djurförsök.
Det behövs noggrannare kontroll av djurhållning enbart för avel. Massor av djur avlivas bara för att forskare inte kan planera sina försök. Forskare måste bli bättre på detta och jag anser att det ska redovisas hur många djur som avlivas bara för detta ändamål för att få forskare att börja tänka efter. Det handlar nog om lika många djur om inte fler än de som används i försök.
När det gäller testning av kemikalier har det utvecklats många bra metoder som ersätter djurförsök. Detta arbete fortsätter framgångsrikt. Skulle gärna vilja hitta en siffra på hur många djur som sluppit onödigt lidande p.g.a. smarta djurfria försök? Det är ganska många."
På frågan om vad Stina ska göra efter pensionen svarar hon så här:
"Jobba mycket mer aktivt mot olika aktörer att tänka djurproduktsfritt och tänka smart cellodling för att minska djurförsök: informera olika råd som delar ut forskningsmedel och priser, skriva till Nobelpristagare och andra pristagare, informera tidskrifter att de borde kräva etiskt tänkande omkring användning av djurprodukter i cellodling och kräva bättre försök med celler innan djurförsök, informera djuretiska nämnder etc etc. Vara mer aktiv ordförande för Björn Ekwalls Memorial Foundation. Björn Ekwall var en av pionjärerna som tänkte på att det går att minska djurförsök med alternativa metoder. Jobba med Peter i Djurens Rätt!"
Djurens Rätt tackar å försöksdjurens vägnar Stina för hennes engagemang och viktiga arbete, både för djuren och alla samarbeten med Djurens Rätt som blivit av genom åren.