Forskare: djuren behöver inte slaktas för att hålla landskapen öppna
Ofta används argumentet att djur måste slaktas och ätas för att landskapen i Sverige ska kunna hållas öppna. Att dra det så långt som att djuren måste ätas för att de ska kunna hållas på betesmarker är inte korrekt. Enligt Annika Carlsson Kanyama, forskare vid KTH, borde det istället kunna införas “beteskvoter”. Det skulle innebära att de som bryr sig extra om öppna landskap betalar en liten summa per år för att lantbrukare ska kunna ha djur på sina marker utan att döda dem.
Annika Carlsson Kanyamas förslag publicerades i Land Lantbruk här om dagen och har fått en hel del positiv respons. Det skulle nämligen både kunna vara mer lönsamt och hållbart att använda sig av ett sådant system för lantbrukare. Slaktpriser kan variera medan “beteskvoter” skulle kunna sättas på den nivå som behövs för att lantbrukaren ska klara sig ekonomiskt. Men framförallt får både djuren och naturbetesmarkerna leva.
Redan idag hålls många hästar på betesmarker utan att de slaktas för sitt kött. De ses som individer värda att ta hand om ändå. Om “beteskvoter” infördes skulle även nötkreatur och får kunna hållas på det sättet, med tillägget att djurhållaren skulle få pengar för att ta hand om dem. Liknande system finns hos djurfristäder, men de går inte med vinst utan räddar individer från död när de kan, oavsett djurens möjlighet att beta.
Enligt Annikas beräkningar skulle “beteskvoten” för ett får som finansieras av sju personer kosta ungefär 650 kronor per person och år. Om fler personer betalar för varje djur skulle årskostnaden minska.
Djurens Rätt ser positivt på förslaget med så kallade beteskvoter, i kombination med djurfristäder, eftersom det skulle främja etisk djurhållning med respekt för varje individ. En sådan lösning kan vara en del av framtiden för en djurvänlig värld.
