I Sverige slaktas två och en halv miljon grisar varje år. 98 procent av alla grisar får aldrig se dagens ljus eller böka i marken utan står inlåsta i bås med betonggolv. Grisarna lever i genomsnitt sex månader med en stark tillväxt som innebär stort lidande för dem. Grisarna transporteras under stressande förhållanden till slakt. Framme vid slakteriet förs de ned i schakt där de bedövas av koldioxid vilket tillfogar grisarna smärta och är ångestframkallande. Avdomnade får de halsen avskuren.
Denna hantering av djur behöver ifrågasättas utifrån etiska principer. Har vi människor rätt att utsätta djur för detta lidande?