Det har gått ett år sedan de första minkfarmerna i Europa smittades med SARS-CoV-2, då riskerna med en fortsatt minkuppfödning blev tydliga. I Sverige finns enbart avelsdjuren kvar idag på grund av årets avelsförbud. Risken för smittspridning är ett av flera argument för att det bör bli de sista minkarna i fångenskap.
En stor parasit som ofta befinner sig på minkfarmer är vanliga flugor. Minkar hålls i burar med gallergolv så att avföringen ska trampas ned och hamna på en gödselplatta under burarna. Om gödseln blir stående länge lockas flugor dit och blir fler genom att lägga ägg i avföringen. Under 2020 var flugproblemen så pass stora att en fluginspektör anställdes, i minktäta Blekinge, för att kontrollera minkfarmernas gödselhantering. I och med avelsförbudet 2021 är nu antalet minkar en femtedel så få i Sverige och riskerna för störande flugor i Blekinge kommun har minskat avsevärt.
Fram till 1970-talet användes farliga kemiska bekämpningsmedel för att utrota löss och flugor på minkfarmerna. Rester från de medlen, så som DDT, finns kvar i marken på platser där minkfarmer lagt ned i Blekinge.
– Troligt är att minkbranschen har bidragit till många förorenade områden med höga risker för både människor och miljön, uppgav Blekinges länsstyrelse i en rapport från 2013.
Förutom de kvarvarande miljöproblemen för att utrota flugorna, och den uppenbara störande faktorn för grannar till minkfarmer, kan flugor sprida många sjukdomar. Inte minst antibiotikaresistenta bakterier från storskalig djurhållning till människor. Kanske har flugorna även bidragit till spridningen av SARS-CoV-2 mellan minkar och människor?
En betydligt mindre och mer okänd parasit, Enterocytozoon bieneusi, hittades först hos grisar, men nyare forskning visar att också minkar kan få den och sprida sporer som orsakar sjukdomsfall hos människor. En studie anger att vilda djur i lantbruk, så som minkar, kan vara reservoarer för smittan till andra djur och människor.
Hos människor orsakar parasiten sjukdomsförloppet mikrosporidios som främst yttrar sig som magbesvär. Det kan enligt Folkhälsomyndigheten vara underdiagnostiserat i Sverige, bland annat för att sjukdomen inte är anmälningspliktig. Personer med nedsatt immunförsvar kan till och med avlida av infektionen, då den förutom kraftiga magbesvär kan påverka ögonen, huden och musklerna beroende på var infektionen påbörjas. Infektion sker främst via sporer, i urin eller avföring från smittade djur, genom att människor andas in gödsel-ångor eller konsumerar kontaminerat vatten eller livsmedel. Behandling saknas idag.
Förutom den tidigare kända risken på gårdar med grisar och dess tillhörande gödsel, kan minkfarmer bli en reservoar för parasiten. Enligt en studie från Kina var minkar på just minkfarmer det djurslag med mest parasiter vilket ansågs vara på grund av de dåliga levnadsförhållandena. Det indikerar att det både är ett djurskyddsproblem och ett möjligt folkhälsoproblem om minkfarmerna får finnas kvar, även i Sverige.
Regeringen har under året gett i uppdrag till Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt att utreda riskerna med smittspridning mellan djur och människor i Sverige. Djurens Rätt anser att parasiterna på minkfarmer är viktiga att ta hänsyn till.
– Minkfarmer är naturliga reservoarer för smitta på grund av den bristfälliga djurhållningen. För att inte tala om att det stora antalet flugor och andra parasiter även kan störa minkarna. Det är hög tid för en avveckling av minkfarmerna, säger Camilla Bergvall, förbundsordförande för Djurens Rätt.
Djurens Rätt är inte ensamma med att föreslå en avveckling av minkfarmer av smittskydds- och djurskyddsskäl. Andra exempel är Sveriges Veterinärförbund och flera lantbrukare.
Läs mer om risken för fågelinfluensa-mutationer på minkfarmer.