Rapport från ett slakteri - en intervju med bokaktuella Lina Gustafsson

Dag efter dag ser hon tusentals grisar gå till slakt. Hon står vid det löpande bandet och inspekterar kropparna efter de djur som några timmar tidigare mötte hennes blick i stallet. I boken ”Rapport från ett slakteri” (Natur & Kulturs, 2020) skildrar veterinären Lina Gustafsson det vardagliga våldet mot djuren på ett vanligt svenskt slakteri.

I kommande numret av Tidningen Djurens Rätt intervjuas Lina Gustafsson om sin nya bok. Som medlem i Djurens Rätt får du tidningen i din inkorg eller brevlåda. Är du inte redan medlem kan du bli det på www.djurensratt.se/medlemskap, tidningen ingår i medlemskapet.

Många läsare har svårt att tänka sig en värre arbetsplats än ett slakteri. Hur var första tiden?

– Jag visste vad jag skulle förvänta mig, all logik säger att jag borde varit förberedd, ändå var det oerhört överväldigande att möta djuren och omfattningen av antalet döda. Ett slakteri är en extrem arbetsplats men det blev en ganska snabb normaliseringsprocess: man gör jobbet inom ramarna som finns, det går inte att ställa till med nåt ramaskri, man småpratar på rasterna – man beter sig som på en vanlig arbetsplats. Anpassningen krävde att jag svalde väldigt många känslor, i glappet mellan värderingar och handlingar föddes en påtaglig avtrubbning.

Ärligt talat, vid första anblick verkar du skrivit en rätt deppig bok ... Varför ska man läsa den?

- Haha! Jag tror inte någon av Djurens Rätts medlemmar behöver läsa boken för att veta hur slakt går till, det är till exempel ingen hemlighet att grisar gasas i ångest och panik. Men såvitt jag vet har ingen tidigare berättat ur denna synvinkel, om en veterinärs roll och perspektiv i administrationen som omgärdar slakten. Det är ingen demoniserande bok som försöker svartmåla någon, den beskriver inte ett skandalslakteri – den beskriver vardagen och är ett försök att synliggöra det här brutala systemet som djurindustrin innebär. Jag hoppas den tränger igenom avskärmningen, att någon får syn på djuren och vilket pris de betalar.

Intervju: Josefin Strang