Varför har myndigheterna börjat sekretessbelägga djurskyddsbrister?

Tre år i sträck har Anna Harenius, sakkunnig etolog hos Djurens Rätt, kartlagt djurskyddsbrister på kycklingslakterier med hjälp av offentlighetsprincipen, men nu är det slut med den saken. De offentliga handlingarna som hon har begärt ut har på sistone fyllts av svarta remsor över texterna, bilderna som brukade visa kycklingar som plågats är bara svarta blaffor. 

– Vi vill vara en del av att granska djurskyddet i Sverige. Nu när djurskyddsbesök maskeras så går det inte – då kan vi bara se att någonting dåligt verkar ske, men vet inte vad djuren har utsatts för. För att Djurens Rätt ska kunna göra en samhällsviktig insats så måste vi kunna få ut sådana här kontrollrapporter som visar vad djuren har utsatts för. Det verkar vi inte kunna göra längre, säger Anna Harenius. 

Tidigare var det vanligen företagsnamnet som sekretessbelades, medan själva djurskyddsbristen kunde utläsas. De senaste två åren har det blivit tvärtom – företagsnamnet, adresser och kontaktuppgifter är publika, medan själva djurskyddsbristen döljs. 

– Jag anser inte att misstänkta brott mot djurskyddslagen ska skyddas. Vi måste få veta vad företagen gör mot djuren, för vi får inte veta hur kycklingarna har det från kycklingföretagen själva, i deras reklam är det bara soliga rapsfält, säger Anna Harenius.