Ytterligare påtryckningar behövs för att förändra djurtransporterna

Djurens Rätt har i decennier arbetat mot de långa djurtransporterna i Sverige och runt om i Europa, och den 11 april lanserades kampanjen #StopTheTrucks tillsammans med 21 andra djurrätts- och djurskyddsorganisationer runt om i Europa. Kraven i kampanjen är en revision av EU:s lagstiftning för djurtransporter, krafttag mot den höga dödligheten under transport samt ett stopp för exporten av levande djur från Sverige. Och dessa krav har ett starkt stöd också hos det svenska folket.

I samband med seminariet i Almedalen presenterade Djurens Rätt en ny opinionsundersökning där det framkom att 86 procent av svenskarna står bakom kampanjens krav på åtgärder som minskar antalet djur som dör i samband med djurtransporter , och att 61 procent vill se ett stopp för exporten av levande djur från Sverige till andra länder.

Djurens Rätts yttersta målsättning är att samtliga djurtransporter upphör och att vi istället väljer vego, men fram tills dess har vi en skyldighet att göra djurtransporterna så drägliga som det är möjligt.

Ett sätt att minska antalet djur som dör i samband med transporter är att minska tiden djuren transporteras eller ställas upp - det är där de stora djurskyddsproblemen finns. Transporten och på- och urlastning är de mest stressfyllda stunderna i djurens liv och innebär extremt höga stressnivåer för djuren med en ny miljö, nya ljud, värme, rörelse och nya stallkompisar och hierarkier.

Ett sätt att komma tillrätta med djurskyddsproblemen kring djurtransporterna är att effektivsera dem och därmed minska tiden som djuren transporteras och står uppställda. Och det är på detta som professorn i teoretisk biologi vid Linköpings universitet, Uno Wennergren, har forskat. Hans forskning har visat att det är möjligt att minska transporttiden, genom att dirigera om och förbättra rutterna, i Sverige med 40 procent för nötdjur och 25 procent för fåglar - och det är just genom att påverka transporttiden som vi kan göra störst välfärdsskillnad för djuren i Sverige enligt sa Wennergren. Att minska transporttiden ger inte bara fördelar för djuren utan också för miljön och ekonomin, och ett djurvälfärdsmål bör vara minska uppställningstiden och kötiden på slakterier.

Efter denna inledande presentation av Uno Wennergren så deltog fyra riksdagspolitiker och två representanter för branschen - Maria Donis från Svensk Fågel och Hans Agné, VD för Svenska Köttföretagen - i en paneldiskussion om djurtransporter. De riksdagspolitiker som deltog var Åsa Coenraads (M), Håkan Svenneling (V), Isak From (S) och Lars Axel Nordell (KD).

Bland samtliga sex deltagare i panelen fanns en gemensam åsikt om att Sverige ligger långt fram när det gäller djurtransporter jämfört med EU. Både Maria Donis och Hans Agné lyfte fram det faktum att antalet djur som dör är procentuellt väldigt liten och att en nollvision är ett mål de arbetar mot men som är väldigt svårt att uppnå med tanke på att det är levande varelser som transporteras - medan Djurens Rätt lyfter fram att varje liv är viktigt.

Isak From (S) sa i debatten att skattepengar inte ska gå till långa djurtransporter och att det är viktigt att upphandlare ställer krav kopplade till djurtransporterna medan Lars Axel Nordell efterfrågade en värdigare djurhantering i Europa, där det stora problemen finns, enligt honom och övriga i panelen. Håkan Svenneling (V) gjorde ett inlägg om att samma villkor som finns i Sverige bör gälla även vid transporter utomlands, något som inte är fallet idag - när transporten har passerat Sveriges gränser gäller inte längre den nationella tidsgränsen på 8 timmar.

Avslutade seminariet gjorde Carl Schlyter (MP), den svensk som under sin tid i EU-parlamentet var den som mest aktivt drev på i arbetet mot de långa djurtransporter som förekommer i Europa. Och med emfas sa han att det är dags för Europas djurvänner att återigen påminna EU-kommissionen att göra något åt djurtransporterna.

– Trots den opinion som finns och de en miljon namn som har samlats in och lämnats över så är EU-kommissionen fortsatt ovilliga att agera. Kanske krävs det två miljoner namn?, sa Carl Schlyter.