Korta liv och plågsam död
Hälften av alla kycklingar som kläcks i äggfabrikerna är tuppar. Eftersom tuppkycklingarna inte lägger ägg, eller är tillräckligt snabbväxande för köttproduktion, dödas de direkt efter att de kläckts. Minst 15 000 nykläckta tuppkycklingar dödas varje dag i Sverige genom gasning eller malning/maceration.(9) Forskning pågår för att kunna könsbestämma äggen redan innan de kläcks för att undvika dödandet, och politiskt arbete pågår för att förbjuda avlivning av friska tuppkycklingar.
Hönorna i äggfabrikerna dödas när de bara är cirka 1 ½ år gamla. Då anses de inte längre lönsamma i produktionen och har ofta brutna ben i kroppen då de blivit bensköra av den krävande äggläggningen. Ungefär hälften av hönorna transporteras till ett slakteri för att dödas.(9, 10) Årligen dör upp emot 10 000 svenska hönor i samband med sådana transporter på grund av till exempel skador, transportolyckor eller bristfällig ventilation.(11)
På slakterier, som Håkantorp Slakteri, behöver hönorna genomlida elbadsbedövning.(9) Då hängs hönorna upp i sina bensköra ben vid fullt medvetande och får sedan huvudet nerdoppat i ett strömförande vattenbad. Efter det skärs halsen upp.
De hönor som inte dödas på slakteri dödas genom att gasas ihjäl i stallet de tillbringat större delen av sitt liv. Detta innebär ett omfattande lidande vid själva gasningen, då hönorna kippar efter luft och blir gradvis medvetslösa under en timmes gasfyllning av stallet.(12, 13)