I Sverige finns det avelsanläggningar med hönor som lägger de befruktade ägg som sedan växer upp till hönorna som lägger äggen som människor äter.
De befruktade äggen tas direkt ifrån hönorna på avelsanläggningarna och läggs senare in i kläckningsmaskiner. Det tar sedan ungefär 22 dagar innan äggen kläcks. De flesta ägg kläcks lite tidigare, men kycklingarna får stanna kvar i maskinen tills så många ägg kläckts som möjligt. Kycklingarnas första upplevelse blir därmed maskinens insida i upp till ett dygn, istället för en hönas beskyddande vingar.
Nästa upplevelse kycklingarna utsätts för på ett kläckeri är att vältas ut på ett transportband där äggskalen först plockas bort av människor. Transportbandet för sedan kycklingarna till en könssorteringsstation där människor plockar upp varje kyckling och tittar på deras vingar.
Genom att det finns små skillnader mellan könen kan tuppkycklingarna sorteras ut. Tuppkycklingarna gasas sedan ihjäl eftersom de inte är lönsamma nog att födas upp för kött och inte kan lägga ägg.
Nästa stopp på transportbandet är för hönkycklingarna vaccineringsstationen. Där vaccineras dem mot Marek's virussjukdom med hjälp av automatiska doseringsmaskiner. Det har gått ungefär fem minuter sedan de kom fram till könssorteringsstationen.
De vaccinerade kycklingarna sorteras sedan med hjälp av flera olika transportband som accelererar i hastighet. Sorteringen innebär även flera fall mellan transportband i olika höjd. En maskin räknar antalet kycklingar. På slutet av det sista transportbandet faller kycklingarna ned i transportlådor.
Transportlådorna körs eller bärs sedan ut till en djurtransportör och kycklingarna transporteras i upp till åtta timmar. (I det beskrivna fallet transporterades de 3,5 timmar till Linköpings universitet.) Under kycklingens första levnadsdag fram till att de kommer fram till gården får de varken mat eller vatten.
Vid åtta dagars ålder fick studiens kycklingar en ID-märkning i vingarna, men det var enbart för forskningsskäl och sker inte rutinmässigt. ID-märkningen trycks igenom den ena vingens hud, likt en piercing.
Normalt lever sedan kycklingarna på den gården de transporterats till fram till att de börjar lägga ägg vid 17-20 veckors ålder. Då transporteras de i vissa fall vidare till en annan gård som har de då vuxna hönorna fram tills att deras äggläggande inte är lönsamt längre, ungefär vid 70-90 veckors ålder. Fortfarande sitter nästan 1 miljon av de svenska hönorna i bur, även när de är unga och inte har börjat lägga ägg.
Forskarna i den nämnda studien kom fram till att kycklingarna som utsattes för den vanliga processen på kläckerier påverkades negativt både på kort och på lång sikt jämfört med kycklingar i en kontrollgrupp som slapp åka transportband, könssorteras och transporteras.
Kycklingarnas stresshormonsnivåer var högre än kontrollgruppen både under och efter processen på kläckeriet. De kycklingarna visade även större rädsla i ett test där de utsätts för en främmande miljö. I minst en vecka var kycklingarna som hanterats på kläckeriet mer rädda än kontrollgruppen, men det gick över med tiden.
Fler höns som hade hanterats på kläckeriet när de var kycklingar hade dålig fjäderdräkt och sår när de blev äldre vilket tyder på att de var mer stressade och hackade på varandra i större utsträckning än kontrollgruppen. Den enda positiva skillnaden som fanns mellan grupperna handlade om att de växte snabbare på mindre foder vilket gör att hanteringen på kläckerier tyvärr kan vara lönsam.
Effects of commercial hatchery processing on short- and long-term stress responses in laying hens. Scientific Reports 9: 2367. Hedlund L., Whittle R. & Jensen P. (2019)
Läs mer om hönornas liv i äggindustrin
Kycklingar i kycklingindustrin behandlas troligen på liknande sätt på kläckerierna, förutom att de inte könssorteras - läs mer om kycklingindustrin.