Danske Svineproducenter har i en uträkning nyligen konstaterat att det är mer lönsamt att döda små och svaga griskultingar än att ge dem de extra resurser som krävs för att de ska överleva. Svenska Pig kom redan 2011 till en liknande slutsats. Dessa uträkningar är på inget sätt unika, det är efter precis sådana här kalkyler som hela den industriella djurproduktionen arbetar. Tuppkycklingar är inte lönsamma i äggproduktionen, följaktligen dödas samtliga genast efter kläckningen. Det förekommer också att nyfödda tjurkalvar dödas i mjölkproduktionen av samma skäl, ett tusental kalvar om året bara i Sverige.
I dagarnas debatt framstår det som att bara danska bönder dödar smågrisar genom att ta tag i deras bakben och slå dem i golvet, men det görs på precis samma sätt i Sverige. Och det framställs ofta som ett djurskyddsproblem att smågrisar dör, eller dödas, medan det i själva verket förstås är vad hela grisuppfödningen syftar till. De flesta grisar skickas till slakt när de är ett halvår gamla, fortfarande barn. Skillnaden är att döden föregåtts av några månader i en trång och kal betongbox, en slakttransport och en mycket plågsam koldioxidgasning.
Djurens Rätt anser självklart att alla djur har rätt till sitt liv, ett liv som är värt att leva. Oavsett hur och när grisar som hade kunnat få leva dödas är det lika fel.