Hur försvann minkfarmarna från Sverige?

Historien började på 1920-talet när pälsindustrin introducerades i Sverige och expanderade i rasande takt. Industrin nådde sin kulmen på 1970-talet – då fanns omkring 1300 farmer i Sverige som varje år födde upp och dödade över två miljoner djur. Miljontals rävar, minkar och chinchillor hölls i små burar och dödades för att tillgodose en industri där päls blev lyx.  

– På den tiden var päls oproblematiskt. Det var en statussymbol, hade du en minkpäls var du rik och framgångsrik, säger Benny Andersson, generalsekreterare för Djurens Rätt.  

Pengar var en stark drivkraft bakom minkfarmningens snabba tillväxt.  

– Det fanns en efterfrågan som inte minst drevs av att det var många av de stora modehusen som hade mycket pälsar. De hade inte bara minkpälsar utan också rävpälsar och chinchilla – och egentligen alla pälsdjur du kan tänka dig som du kan vilja göra kläder av, säger Benny Andersson. 

Samtidigt som industrin växte fanns också de som sa ifrån. Opinionen mot pälsindustrin började ta form, och Djurens Rätt arbetade för att rikta ljuset mot djurens verklighet på pälsdjursfarmerna. Informationskampanjer och artiklar i media blev centrala verktyg för att få allmänheten att se lidandet bakom industrin.  

Vändpunkten för minkarna började just där och då, på 1970- och 1980-talet, när Djurens Rätt och andra organisationer började informera mer aktivt om situationen för djuren inom pälsindustrin.  

– Minkfarmning var nästan okänt för allmänheten, och det fanns ett stort behov av att visa hur djuren hade det. Det skedde en enorm informationsspridning om minkfarmning, men också om rävfarmer och säljakt, säger Benny Andersson.  

För Djurens Rätt är nedläggningen av de svenska minkfarmerna en historisk seger – men också ett delmål. Nästa steg är ett lagstadgat förbud, både i Sverige och på EU-nivå, så branschen inte återuppstår från graven.