En inblick på Kronfågels avelsanläggning för turbokycklingar

Aveln av turbokycklingar är en stor industri med flera aktörer. På avelsanläggningar trängs så kallade föräldradjur som i sin tur lägger ägg för kläckning på kläckerier. Kycklingarna som kläcks transporteras ut till uppfödningsanläggningar.  

En avelsanläggning som fick besök av djurskyddskontrollanter från Länsstyrelsen år 2024 visade på kraftiga brister i djurskyddet, som beskrivs i en kontrollrapport som Djurens Rätt nu har tagit del av. Kontrollrapporten visade att ingen av arbetarna på plats hade någon djurrelaterad utbildning och de levererar kycklingar till Kronfågels uppfödningsanläggningar. Företaget har koppling till kläckeriet Swehatch som hade en stor skandal vintern 2023. 

Det är djupt oroande och hjärtskärande att läsa om de systematiska bristerna på avelsanläggningen. Så här får det inte gå till. 

− Tina Hogevik, riksordförande för Djurens Rätt

I två av tre hus på avelsanläggningen hade företaget för många hönor, så kallad överbeläggning, eller för hög trängsel. Även den upphöjda sittytan var för liten för det stora antalet djur.  

“Länsstyrelsen har förståelse för att ni räknar med en viss dödlighet vid insättning av gamla höns men eftersom måttbestämmelserna i förskrifterna är uppdelade på djur som väger under 2,4 kg samt djur som väger över 2,4 kg, har broilerhöns som väger ca 4 kg, redan en hög beläggning jämfört med höns som väger precis över 2,4 kg. Måtten som anges i lagstiftningen är minimimått och måste därför följas.” 

Dessutom var tre hönor kraftigt halta, men veterinären på plats försäkrade Länsstyrelsen om att de skulle “gallras bort” senare. Att många var halta förklarades bort med att hönorna hade transporterats nyligen. I kontrollrapporten framgår det hur hönorna “gallras bort”: 

“Avlivning sker genom ett slag i huvudet följt av att hönsen snurras i luften så att halskotpelaren dras ut. Kadavren förvaras sedan i frysar fram tills de förbränns i en halm-/flispanna, sommartid hämtas de av Lantbrukstjänst.” 

Djurens Rätt kan även avslöja att hönorna på avelsanläggningen slaktas vid 62 veckors ålder i Polen, Tyskland eller Nederländerna, vilket innebär långa transporter för hönor och tuppar som har levt stora delar av sina liv i smärta. Både rörelsestörningar och frätskador under fötterna är nämligen vanligt hos så kallade föräldradjur till turbokycklingar. De har gener för att växa snabbt som sina avkommor, men behöver leva betydligt längre för att hinna bli könsmogna och lägga ägg. För att hålla nere den snabba tillväxten får de bara foder en gång per dag, som tar slut efter tre timmar. Kycklingar och hönor vill egentligen äta under stora delar av dygnet, och utvecklar både hunger och frustrationsbeteenden, som fjäderplockning, om så inte är fallet. 

Jag uppmanar alla som vill säga nej till detta djurplågeri att välja bort kyckling från tallriken och stötta Djurens Rätts arbete för att montera ned djurfabrikerna. 

− Tina Hogevik