Överkörda

Måndagen den 19 februari hemsöks Kapstaden av en motbjudande stank. Lerato Bashing beskrev för BBC: ”Den värsta stanken jag har stött på i mitt liv. Det förstörde min dag även när jag var inomhus, för varje gång hissdörren öppnades spred sig lukten över kontoret och fastnade längst bak i halsen på mig, som en äcklig eftersmak.” Kommunen skrider till verket. Har en avfallsanläggning eller kanske ett avloppssystem havererat? Inte det. Källan till stanken visar sig vara ett 190 meter långt skepp med fyra våningar fyllda med kor.

Veterinärer går ombord, deras filmer ger en sällsynt inblick i djurtransporter till havs. Djuren på skeppet står, sover och äter i en flytande sörja av 20 dagars samlad avföring från 19 000 individer, ammoniaken fräter i ögon och andningsvägar. Tre kor har dött och åtta avlivas akut. Därefter återgår skeppet till manus och lastar ombord foder, på onsdagskvällen lättas ankar mot Irak där priset på rött kött är det högsta på två decennier. Stanken lyfte från Kapstaden och invånarnas liv återgick till det normala. De 19 000 korna tillbringade över en månad till sjöss innan karantänen och slakten.

Enbart inom EU transporteras 1,6 miljoner djur varje år. Tre miljoner av dem drar den ultimata nitlotten och exporteras utanför EU, där djurskyddskontrollen är närmast obefintlig och det vanligaste färdmedlet är skepp. Till havs och sjöss är det tillåtet att transportera djur hur länge som helst.

Bedrövliga djurtransporter är en skamfläck som EU ett tag ville putsa bort. I januari 2020 klubbade parlamentet en jättesatsning på ny gemensam djurskyddslagstiftning som skulle ha presenterats förra hösten. Våren innan läckte ett ambitiöst utkast som visade att möjlig revolution av djurskyddet fanns i pipeline. Matilda Antti, politiskt sakkunnig hos Djurens Rätt, minns optimismen då.

– Jag kände ”herregud, till hösten kommer jag att ha den bästa arbetsdagen i mitt liv”. Jag föreställde mig en presskonferens där de skulle dundra ut alla dessa förslag, som skulle förbättra livet för miljarder djur i 27 medlemsländer på en och samma gång, säger Matilda Antti.

Den arbetsdagen kom aldrig. Under sensommaren tog rykten fart om att skärpningen av djurskyddslagstiftningen skulle försenas. När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll sitt årliga tal i september nämnde hon inte lagstiftningen utan flörtade i stället med konservativa grupper och lockade med ”strategiska dialoger om jordbruksfrågor”.

Tre år tidigare hade fyra paket med djurskyddslagstiftning utlovats: djurtransporter, djurhållning, slakt, samt djurskyddsmärkning av produkter. Tre av paketen har skjutits upp på obestämd tid. Ett av lagstiftningsförslagen har presenterats – och det är djurtransporterna.

– Det hade varit plåster på såren att få något att hänga i julgranen. I stället fick vi en bortslarvad möjlighet att gå till botten med ett väldigt stort djurskyddsproblem, säger Matilda Antti.

I praktiken ser det inte ut att bli några betydande djurskyddsförbättringar i djurtransporterna – kommissionen kör i flera fall över expertrekommendationerna från den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Förbättringarna är blygsamma: transporter ska kunna spåras i realtid, knappa kortningar av maximala transporttider, marginella utvidgningar av djurens utrymme.

– Stora brister, tyvärr. Förslaget saknar de stora, viktiga delarna som är nödvändiga för att göra skillnad på riktigt, konstaterar Linda Björklund, sakkunnig etolog hos Djurens Rätt.